TV-apparaten och den fria viljan.

Det började med att jag inte tyckte att jag hann med. Saker som jag ville göra blev inte gjorda! Jag kände mig lat. Och så tyckte jag att barnen såg lite lata ut. Jag har hört talas om ökad fetma bland ungdomar.

Kanske de kommer att tacka mig när de blir äldre? tänkte jag.

Så jag talade med min hustru. En dag i veckan, tyckte jag. Hon höll med.

Jag berättade för barnen; den goda nyheten: "En dag i veckan får vi se på TV!"

De var inte så glada. Men inte så bekymrade som jag hade trott att de skulle bli.

Vi valde fredag som TV-dag.

Nu har det gått två veckor. Resultatet är oväntat.

Jag ska berätta hur det har gått när vi kommit lite längre.

Tunedal
20 jan 2005