Sport, lagspel, tävlingar och matcher.

Jag kan se en fotbollsmatch utan att se matchen. Låt mig berätta.

Jag har alltid gillat sport. Jag är själv ganska hyfsad på diverse sporter, speciellt när jag får hålla i en racket. Jag spelade också basketboll. Jag minns att vi hade en tränare som aldrig talade med oss individuellt. Han talade bara till laget som en grupp. Jag trodde att han inte visste hur man talade med en annan person.

Jag minns sedan hur man lärde sig hålla på något:

"Vilket lag håller du på?" sa någon.

Och man var tvungen att svara om man inte ville se ut som om man inte visste något. Man skulle känna till olika lag. Det var en del av reglerna. Inte för att det var speciellt arbetsamt att ta reda på vilka AIK, Brynäs och Hammarby var. Man blev snabbt intresserad. Det var ett lätt jobb.

Och så såg man matcher och höll på ett av lagen. Jag höll på Djurgårdens IF. Det var väldigt spännande ibland.

Så en dag hände något. Jag minns det tydligt. Jag såg en hockey-match på TV mellan Finland och Sverige. Det var för fjorton år sen, skulle jag tro. Finland spelade fantastiskt medan Sverige spelade bra men lite monotont. Och jag lyssnade på kommentatorerna hur de talade om hur Sverige skulle kunna slå dessa finnar.

Så sitter jag där och undrar.

Och jag ser hur finnarna spelar som artister, lekfullt. Jag börjar beundra dem och jag börjar se dem som individer.

Jag inser att jag inte håller med kommentatorerna. Jag tycker inte att Sverige ska vinna...

Jag ser mig omkring. Det känns som om Sveriges folksjäl stirrar på mig! Anklagande.

Finland vann matchen och jag var nöjd. Och chockad! Vad hade hänt?

Sen dess har jag känt mig totalt avslappnad inför "viktiga" matcher. Och jag ser det som ett personligt genombrott, faktiskt.

Jag minns hur oerhört mycket energi man som åskådare satsade på ett lag i en match eller en turnering. Och så om de inte höll måttet så blev man besviken. All energi var bortkastad. 

Jag tror att supportrar som sover med ett lags tröja på sig känner sig sviken varje gång hans lag förlorar. Han har satsat så mycket! Och så förlorar hans lag, de klantskallarna!

"Förräderi!" vrålar han.

Nästa vecka vinner laget.

"Mina bästa vänner!" ropar han.

Det kanske är kul? Jag säger inget om det.

--------------

Fenomenet har också följt mig till andra områden i livet. T.ex. i politik. Om en person röstar på ett parti som jag inte gillar så bekymrar det mig inte.

Jag kan önska honom framgång.

Tunedal
2 Feb 2003