Gratislotten

För några månader sen var jag på en sån där spelbutik här i Skogås. Jag var där i ett annat ärende än just spel. Killen i kassan skulle ge mig min växel och jag såg att han räknat fel. Han trodde att jag gett honom en hundralapp när jag egentligen hade räckt honom en femtiolapp. Jag talade om detta för honom och han gav mig en lott som tack.

Lotten kostade fem kronor men jag fick den alltså som gåva. Det var en sån där som man skrapade och där man behövde tre likadana markeringar för att vinna. Min hustru engagerade sig i gåvan. När vi skrapade så visade det sig att den gett vinst! Vinsten var en ny lott. Vi löste in den och tog hem den nya lotten. Också den gav vinst! Även denna gång så fick vi en ny lott. När vi löst in den denna gång så stannade vi i butiken för att skrapa. Vi ville avsluta denna kedja av lotter och vinster. Det märkliga var att också denna lott gav vinst, men nu var det tio kronor!

Tio spänn!

Jag räckte fram vinstlotten till mannen i kassan och sa att jag ville lösa in vinsten.

"Vill du ha två nya då?" undrade han.

"Nej tack," sa jag.

Han  gav mig min guldpeng och vi lämnade butiken, min fru och jag. Vi pratade lite om vem som skulle ha guldpengen, min fru eller jag. Hon gav slutligen med sig och jag stoppade ner den i myntfacket. 

Hästarna springer

Min bror har en vän som spelar varje vecka för ganska mycket pengar. Tydligen så handlar det mest om hästar och vid en middag sa brorsan att han misstänkte att den spelande vännen gick plus på sitt spelande. 

Svenne, en god vän till mig, berättade om en granne på landet. Grannen hade spelat bort en villa i Spånga!

"Allt han ägde gick," berättade Svenne.

Mannen som förlorat villan spelar fortfarande och har fått med Svennes son i spelandet.

Jag tror, och det sa jag till min kompis, att det är en sak som man måste säga i sammanhanget: att om man spelar så måste man nog vara lite dum. Jag tror att det är så. Jag tror att det är något som spelare har gemensamt: dumheten.

Listiga grabbar provar olika system

Antagligen så tror de att de är smarta. Listigt plockar de ut hästar i ett lopp. De provar olika system, mycket listigt. Vaksamt bevakar de de olika oddsen för att listigt satsa sina pengar när ett bra odds dyker upp.

Jag tycker att de är korkade. De är förlorare. Jag föraktar dem faktiskt för att de inte ser igenom spelidén och för att de inte skaffar sig ett nöje som är något att ha.

Tunedal
8 jan 2004