Jag är trött på  de känsliga skitsnackarna!

När jag gick i plugget så var där en kille i min klass som blev mobbad. Jag skäms fortfarande för att jag inte stoppade det.

Jag fattade inte då varför han blev så illa omtyckt bland oss andra?

Nu långt senare inser jag att det började med att vi fick fyra nya elever till vår klass. De kom från ett annat område och de bildade en grupp. Därefter var ingenting sig likt.

Grupperingar gjordes.

Snacket gick mellan grupperingarna.

Och så började skitsnacket.

Så en dag var det ingen som gillade den här killen. Det var inget fel på honom förstås. Det var fel på oss andra.

Jag tror att det finns en grundläggande kärlek mellan individer. Det låter lite flummigt men det betyder bara att folk egentligen gillar varandra innerst inne. Om två främlingar möter varandra i ett öde landskap så finns det en impuls att gilla den andra.

Så har vi skitsnackarna då. Den verkliga orsaken till mobbing.

De tycks inte vilja hjälpa oss uppnå någon större förståelse, människor emellan.

En sann skitsnackare snackar aldrig illa om folk som är närvarande. Nejdå. Skitsnackaren är alltid en fegis och han skulle inte vilja stå för vad han säger inför ögonen på dem han talat illa om. Jag brukar tänka på det. Jag har till exempel en bekant som talar illa om vissa artister. Det är fel på den ena och den andra artisten. Det är riktiga skitartister, säger han! Jag undrar vad min bekant skulle säga om en av de där "skitartisterna" fick sitta i samma rum som honom? Undrar hur valsen skulle låta? 

Och man kan fråga sig när det gäller skitsnackaren:

1. Vad säger denna skitsnackare om mig när jag inte är närvarande? Talar han väl om mig, eller snackar han skit också om mig?
2. Varför är det ingen, eller få, som ber honom sluta snacka skit om folk? 

Och så har vi skojarna. När man ifrågasätter deras förlöjligande av andra:

"Jag skämtade bara," säger han.

Visst kan man få höra en rolig historia om någon. Kanske det är en rolig historia och kanske den fortfarande är rolig även när huvudpersonen är närvarande? Eller är det bara ett försök att förlöjliga en person? Att göra sig rolig på någons bekostnad?

Jag är trött på skitsnackarna! De står där och gäspar medan de hånar någon, snackar skit om en annan. Och om man ställer dem mot väggen så är de djävligt känsliga! "Oj oj oj! Nej jag menade inte att tala illa om någon!!" utbrister de. "Och vad menar du med att attackera mig? Är du på dåligt humör, Stefan?" Så fortsätter de. Skitsnackarna.

Tunedal
28 apr 2003