Budy Lucienskie

Vad är en "Budy"?

Om du förflyttar dig till Polens huvudstad och sedan åker sådär en tolv mil västerut, mot tyska gränsen, så hittar du kanske en by som heter Lucien. Där finns några hus och en liten livsmedelsbutik. Min kamrat Lasse och jag hittade dit. Klockan var åtta en lördagskväll i slutet av april och Lasse passade på att kissa medan vår chaufför frågade om vägen till vårt slutliga mål.

Det var mörkt och Lasse hade hittat en stor, trygg trädstam att ställa sig bakom. Inga människor syntes till men Lasse hade inte mer än ställt sig tillrätta förrän det dök upp två bilar med starka strålkastare. De kom från ingenstans och parkerade fyra meter från Lasse som då rörde sig oroligt. Lasse berättade generat att det här hände honom då och då; att han fick plötslig och stark uppmärksamhet när han som minst ville ha det. Han kunde inte förklara fenomenet.

Lasse kom snabbt över händelsen och vi fortsatte färden vidare över det flacka landskapet. Vår utmärkte chaufför parkerade slutligen vid skogskanten intill en byggnad som bara delvis var upplyst. Här skulle vi tillbringa sju dagar, Lars och jag. Ingen av oss anade vilka märkliga människor som satt i huset och väntade på oss. Inte heller kunde vi veta att det skulle komma att bli sju dagar som skulle ge oss båda mycket starka minnen.

Lasse bor annars på idylliska Metargatan på Söder medan jag själv behagfullt bor i ett av Skogås många radhus. Vi hade förts samman av Kulturföreningen Lyktan som tyckte att vi båda två skulle åka till denna polska hundkoja. Denna kulturförening tyckte att Lars och jag skulle måla tavlor i sju dagar. När vi stod där på parkeringen och betalade chauffören så blåste en kall vind mot våra reströtta och hungriga kroppar.

Stället heter så Budy Lucienskie. Ägaren är en medelålders polska som heter Mirca och några dagar senare förklarade hon för mig vad namnet betyder: hundkojan vid Lucien.

Fortsättning följer.

Stefan Tunedal
Skogås 11 maj 2007