|
Hur själen gömdes undan Två medicinare möttes en dag. "Låt oss skriva en bok om människors hälsa," sa den ene. Den andre höll med, men tänkte noga efter. "Hur gör vi med själen!" undrade han. "Vad ska vi skriva om den? Om själen?" "Vi struntar i själen!" sa hans kollega. "Vi kan ändå aldrig förstå den." "Ok då." De skrev en bok. Ingenstans i boken kunde man läsa om själen. Längst bak i boken fanns t.o.m. en ordlista och ordet "själ" fanns inte ens med. De två skrev istället boken på ett sådant sätt så att allt som hade med människans hälsa att göra förklarades med mekaniska saker. Allt som hände med kroppen förklarades, enligt dem, med fysiska omständigheter. Boken spreds och lästes. Nya läkare studerade den och de trodde att boken var sann. De läste om människans hälsa och ingenstans kunde de läsa om själen. De drog en slutsats: själen har ingenting med kroppens hälsa att göra. En del av dem drog t.o.m. slutsatsen att själen inte finns! Detta gjorde läkarna väldigt ledsna. De fick ju läsa om hur de själva kanske inte ens existerade! De sörjde sin egen själ. En del av dem har aldrig slutat sörja. Många av dem kände sig oväntat trötta. Väldigt, väldigt trötta. Nu började de verkliga problemen. Läkarna skulle hjälpa människor att bli friska. Och de hade fått veta att de inte skulle bry sig om människors själ. De skulle bara leta after den fysiska orsaken till människans ohälsa. Människor gillade inte det här. Det tog lång tid men till slut hade läkarna fått så dåligt rykte så att folk började ogilla idén att besöka dem. Och på den vägen är det.... Tunedal 28 jan 2005
|
|
