Hjältar och Hjältinnor

Det är inte ofta man hör ordet "hjälte" eller "hjältinna!" Jag undrar om vi vet vilka de är? Jag funderade på om jag träffar dem? 

Det finns en sak som jag gillar mer än något annat: Det är när någon förväntas vika sig inför förtryck och istället reser sig. Det är ofantligt! Det är så vackert så jag kan få tårar i ögonen. Som när en grupp människor försöker påverka någon att göra ett felaktigt beslut. Och personen tar det andra beslutet. Visst är det något alldeles extra!

Det handlar inte om att det är ovanligt. Det är ovanligt, tror jag.  Nej, det är en kvalitet. En människa som ställer sig upp och tar det rätta beslutet, trots att hon har ett hårt motstånd emot sig, har en speciell kvalitet. Det är något vackert över henne.

En annan sak som jag tycker är ovanlig är när någon står upp för vad han eller hon tycker, trots att det just då är obekvämt. Det är enklare att nicka, skratta med i samförstånd, tiga eller försöka se listig ut än att säga: "Nej! Jag håller inte med!!"

Detta är exempel på vad jag menar:

• En vekling sitter och lyssnar på två kollegor. En av dem snackar skit om sin fru och påstår att "vi vet ju hur det kan vara," varmed han nickar mot de andra två för att få medhåll. Han vill att de andra ska ge honom en ursäkt att fortsätta tala illa om sin fru. Vår vekling nickar och skrattar lätt: "He he." Trots att han egentligen älskar sin egen hustru över denna värld och tycker att man ska ge stöd åt sin hustru.
• Tre kvinnor talar om livet på en fikapaus och en av dem säger att hon är "bara tvungen att smita iväg från jobbet på fredagar och att hon har full rätt att göra det, alla andra tar väl ledigt när det passar och så hårt som hon har arbetat den sista tiden!" De andra två kvinnorna nickar förstående trots att en av dem faktiskt tycker att kvinnan med ursäkterna ligger långt efter med sitt arbete vilket medfört att hon själv fått jobba över!

Jag älskar de som säger emot vid sådana tillfällen. De kan reagera på olika sätt. De kan bli röda i ansiktet, se ut som om de kokar eller så börjar deras blick se grå ut. Men de kan inte hålla tyst! De vet att det kommer att blåsa om öronen på dem, men de måste bara säga ifrån. De kan stå inför en uppsägning, en skilsmässa eller vadsomhelst. Ändå kommer de att säga vad de anser vara rätt! De går rätt in i elden och de vet att de inte har något val. Om någon talar illa om sin fru i hans närhet kommer han att sätta åt ordentligt. 

Det får vara hur bekvämt som helst i soffan tillsammans med alla andra fega ja-sägare, de väljer ändå att ställa sig upp, gå fram till mitten av golvet och säga: "Nej!" Och de säger ofta vad flera andra i gruppen har tänkt, har jag märkt. T.ex. kan någon i ett sällskap sitta och ljuga. Alla vet att han ljuger. En av dem kan inte hålla käften och säger: "Du ljuger." De andra skiner upp: "Javisst, han ljuger ju! Det tänkte jag också!"

Har man en gång börjat säga ifrån så måste man liksom löpa linan ut. Det duger inte att säga ifrån ena dagen och skratta med nästa dag. 

De som inte köper och sväljer skitsnacket är mina hjältar och hjältinnor.

Tunedal
11 Mars 2002