Till Fadime

När du anar mördaren i dina fars ögon,
då ser jag att du är rädd.

När din mors läppar var stängda,
då ser jag sorg.

När din bror förblev en impotent supporter,
då ser jag uppgivenhet.

När dina vänner inte ville veta,
då ser jag din ensamhet

När mördaren gett upp all mänsklig värdighet
när din tysta moder stod bakom honom,
och när din vekling till bror betraktade dig,
då önskar jag att jag varit där.

Det är med ilska jag förstår hur ensam du var.
Om jag vetat.

Tunedal
Okt 2002