|
|
Utdrag ur nästa bok:
”Varsågod och ta på dig hörlurarna,” sa den blonda damen. Bjarne tittade på dem. De var vadderade, tjocka kupor. Han trädde dem över öronen. De klämde. Han hörde inte ett smack. ”Du kommer att höra signaler,” sa tanten till honom. Han fattade först inte att hon talade till honom genom lurarna. Han nickade. ”Tryck på knappen när du är säker på att du hör en signal. Har du förstått?” Bjarne nickade igen. Han väntade. Hörde sin egen andhämtning som om hans öron satt inne i munnen. Där! Han hörde en tydlig signal. Han tryckte på den svarta knappen. Signalerna kom i regelbunden takt. Och han tryckte varje gång. Jag behöver bara läsa takten så kan jag fortsätta trycka även när jag inte hör något, tänkte han. Signalerna försvann plötsligt. Han vågade inte trycka mer ifall det var klart nu. ”Du kan ta av dig lurarna,” sa damen. Bjarne reste sig och tog av kåporna. Han var lite svettig, kände han. ”Hur gick det för mig?” frågade han. ”Jättebra! Det var bara en signal som du inte hörde,” sa hon. ”Va? Jaså? Vilken då?” ”Va? Vad menar du?” frågade hon. ”Vilken signal var det som jag inte hörde?” Hon tvekade. ”Eh, ja...” Bjarne tog lurarna. ”Spela upp den signalen för mig!” bad han. Han satte på sig lurarna och nickade till henne. Hon rattade på maskinen. Han hörde ingenting så han tog av dem igen och skakade på huvudet. ”Nej!” sa han bestämt. ”Det var ingenting där.”
|
|
