Guden Tyls straff

Det var en gång en planet som var så vackert grön att man kunde släcka törsten bara genom att titta på en bild av den. Där bodde ganska få, beroende på att den var svår att hitta. Alla som bodde där var på något sätt inblandade i olivodling. Det var ett oomtvisteligt faktum att planeten framställde den mest fantastisk olivolja du kan tänka dig. Bara doften av oljan skulle få dina ögon att vända sig ut och in, varje gång du satte näsan till flaskan.

Majoriteten av planetens invånare accepterade de regler som deras egen Gud hade föreslagit. Guden var mer en kvinna än man och hon hette Tyl och hon var en av två Gudar som vistades där. Den andra Guden var obetydlig i jämförelsen; han hette Bernt och hade hand om planetens fem djurarter - fem olika former av rovgiriga katter.

Två av planetens invånare tyckte att Tyl tog för stor plats. Hon var liksom överallt och det var nästan omöjligt att göra en oetisk handling utan att man fick för sig att Tyl var där och observerade dig. De två som inte gillade Tyl var mor och dotter. Modern hette Rina. Hon brukade roa sig med att fånga in grodor och kväva dem i lufttäta glasburkar. Rinas dotter hette Moel och med henne var det lite värre eftersom hon gillade att förföra gifta män. Allra mest gillade hon att förföra män som precis förlovat sig. Moel var mycket skicklig och hon prickade av framgångarna i en liten vit anteckningsbok som hon förvarade bredvid sängen.

Tyl hade uppmärksammat de båda kvinnornas intressen men ännu hade hon inte bestämt sig för hur hon skulle göra. Hon funderade på ifall hon skulle låta dem båda drabbas av långvarig diarré kanske?

Det fanns en kung på planeten också och han var speciellt nöjd med Guden Tyl. De hade en mycket bra kontakt och kungen kände sig uppmuntrad att göra goda saker för befolkningen varje dag. Han var däremot oroad över sin son som skulle gifta sig snart. Kungen hade nämligen sett att Moel och den fruktansvärt vackre prinsen hade träffar under de stora träden i slottsparken.

Oron blev så stor för kungen att han bad Tyl om hjälp och eftersom Tyl var så nöjd med kungens arbete så lovade hon att hon skulle göra något.

Nästa dag vaknade Moel med diarré, den obotliga typen, och hon dog inom femton veckor. Tyl nöjde sig med att ge modern astma så att hon skulle få känna på hur det var att inte få luft. Moderns astma blev värre med åren, speciellt under hennes grodkvävarperioder.

Tunedal
22 dec 2005